Vissa branscher och verksamheter har krav på att installera en fettavskiljare. Som vid alla typer av krav kan man fråga sig varför – hur kan det komma sig att exempelvis en restaurang måste ta denna extra kostnad? Då det kommer till en fettavskiljare så handlar det inte om någon onödig byråkrati. Det handlar om att en fettavskiljare gör en enorm skillnad – och detta, på sikt, för oss alla.
Avloppssystemen i Sverige utsätts dagligen för ett hårt tryck och under senare år har detta också blivit större. Konkret så har vi en växande befolkning och med detta så kommer också en ökad belastning som en naturlig följd. Man ska veta att avloppssystemen ofta kan vara eftersatta vad gäller underhåll och detta kan skapa problem: fett som fastnar i avloppet försvinner inte av sig själv.
Tvärtom. Till skillnad från vatten så fastnar fettet krav längs sidorna av avloppsrören som en följd av den lägre densiteten. Detta gör att rör också riskerar att klogga igen och spricka. Något som kan få katastrofala följder – och bära stora kostnader för en enskild kommun, och därmed också var och en av invånarna.
Fördelen med en fettavskiljare är att en sådan separerar fettet från vattnet – vattnet åker vidare som det ska; fettet stannar i fettavskiljaren som sedan – med regelbundna intervaller – töms av ett externt företag. Det är förenklat så en fettavskiljare fungerar och det är av dessa skäl en sådan behövs.
Vilka behöver en fettavskiljare?
Restauranger, caféer, skolbespisning, storkök, gatukök, slakterier, bagerier… Listan är lång och kan göras längre. Hanterar man mat och livsmedel – och således fett – så har man krav på sig att installera en fettavskiljare. Undantag kan finnas. Vissa kommuner har större krav än andra och man kan se att exempelvis dispens kan ges till sushirestauranger i Stockholm. Det enklaste är att kontakta den kommun man tillhör och höra sig för om hur reglerna ser ut. Det kommer ändå att krävas ett startbesked innan en fettavskiljare sätts i bruk så kontakten med kommunen blir ändå naturlig att ta.